Jenni Asserholt: ”Jag kan vara en jobbig jävel”

Gillian Apps från Kanada är den grisigaste spelaren hon har mött – och Robert Gustafsson skulle ha fått huvudrollen i filmen om hennes liv. Möt HV71-stjärnan Jenni Asserholt, 28, som trots bojkotten av landslaget drömmer om att representera Sverige igen.

Lugn och ro har åter börjat infinna sig i Damkronorna efter sommarens storbråk. Upprinnelsen var att förbundskapten Leif Boork valde att peta forwarden Emma Eliasson, som av många anses vara Sveriges bästa spelare.
Även Jenni Asserholt hamnade mitt i den infekterade konflikten. Hon var en av flera spelare som skrev ett brev till Svenska ishockeyförbundet med kravet att sparka Boork. I samma veva lämnade Asserholt landslaget av personliga skäl och Boork förklarade i sin tur att hon ändå inte hade blivit uttagen framöver.
Turbulensen tog hårt på Jenni Asserholt, som spelat 229 landskamper och tagit såväl OS-silver som dubbla VM-brons. Hon hade önskat sig ett, vad det i dagsläget ser ut som, roligare avslut på landslagskarriären.
– De senaste månaderna har varit väldigt tuffa för mig personligen. Men jag tillhör de äldre spelarna och när det gäller personliga saker vet vad jag står för som individ. Därför känner jag ett ansvar att stå upp och säga ifrån, säger hon.
Asserholt berättar att varken hon eller Emma Eliasson har varit i kontakt med Leif Boork sedan sprickan uppdagades. Men hon ser det inte som en omöjlighet att en dag återvända till Damkronorna.
– Någonstans måste man släppa det förflutna och i stället blicka framåt. Vi behöver sätta oss ner och prata om vi ska nå en lösning. Sedan behöver man givetvis prestera på isen för att få chansen. De senaste två säsongerna har jag rent spelmässigt inte levererat på samma sätt som tidigare, så det krävs att jag kommer tillbaka till den gamla fina formen från förr.

För Jenni Asserholt har ishockeyn alltid haft största prioritet i livet. Hon tog sina första skridskoskär i Guldsmedshytte SK och spelade som ung enbart med killar. Hösten 2003 togs hon ut i Örebros TV-pucklag, och blev således den tredje tjejen att delta i ungdomsturneringen.
– Det är det största man kan uppleva i den åldern. Vi åkte förvisso ut i gruppspelet, men det var otroligt kul att spela mot de mest lovande spelarna i landet, säger hon.
Asserholt har även testat på collegespel i USA, men det är i den inhemska ligan hon skördat flest framgångar. Större delen av karriären har spenderats i Linköping, men sedan två säsonger tillbaka är hon lagkapten i HV71.
– Jag var med om två SM-guld i Linköping och det var kul att vår uttalade satsning uppnåddes. HV71 vill göra en liknande resa och jag tror att föreningen har alla förutsättningar för att lyckas.
28-åringen anser att damhockeyn är på stark frammarsch – och att bildandet av Svenska damhockeyligan (SDHL) varit ett lyft.
– I fjol ökade antalet spelare med 60 procent på tjejsidan och det hänger ihop med att damhockeyn både syns och hörs mer än tidigare. I SDHL har vi cirka 60 importer, vilket talar för att ligan är bra och attraktiv. Dagens damhockeyspelare besitter otroliga tekniska kvaliteter och det medför förstås att intresset och kunskapen ökar.
Förutom spel i HV71 arbetar Jenni Asserholt deltid på föreningens marknadsavdelning. Hennes viktigaste uppgift är att höja intresset för damhockey i Jönköping.
– Nyligen hade vi World Girl Hockey Day i Kinnarps Arena och eventet lockade cirka 40 nyfikna tjejer. Det var en helt fantastisk dag och ett perfekt läge att få tjejerna att öppna upp ögonen för sporten. I övrigt driver jag ett projekt tillsammans med Jönköpings kommun där jag är ute i skolorna och pratar om fysisk aktivitet och ishockey. Här finns det möjlighet att fånga upp ungdomar i tidiga åldrar och berätta om vikten att leva hälsosamt, att röra på sig samt att ishockey är en fantastisk sport.

Fem snabba frågor till Asserholt:

Hur gör du för att få motståndarna ur balans?
– Det beror lite på vad det står i matchen. Men är vi i underläge försöker jag göra allt för att laget ska göra mål och vinna matcher. Då är jag gärna en jobbig jävel som försöker få motståndarna att tappa fokus om det behövs. Alla spelare har nog sina knep för att rubba vissa spelare.
Vem är den mest elaka spelaren du har mött?
– Det måste vara kanadensiskan Gillian Apps. Hon spelade ganska vårdslöst minns jag. 2009 spelade vi för-OS inför Vancouver och innan matchen sa vi att vi skulle lämna ett spår av Sverige. Danijela Rundqvist gav tillbaka på en ful tackling och då kom Apps farande från ingenstans och crosscheckade Danijela mot ansiktet. Detta väckte mig och Erika Holst som gav igen på Apps. Jag är ingen slagskämpe, men skyddar mina lagkamrater när det behövs.
Vem skulle spela dig i filmen om ditt liv?
– Oj, vilken intressant fråga. I skarpa lägen, när jag befinner mig i hockeybubblan inför en match, kan jag uppfattas som fokuserad och allvarlig. Det hade varit kul att se hur Robert Gustafsson tolkade den delen. Det hade varit kul att se en komisk sketch om mig själv.
Vem var din förebild som ung?
– Först Nicklas Lidström, sedan Maria Rooth. Jag minns att Nicklas var på besök i Lindesberg och jag fick chansen att ta hans autograf. Maria träffade jag första gången när jag var 15 på ett landslagsläger i Landskrona. Hon var fantastisk på isen och i sitt ledarskap och den glöden behöll hon under hela karriären. Hon fick armbåga sig fram för att lyfta damhockeyn och hon var en bra ambassadör för hela sporten. Dessutom gjorde hon två mål och satte den avgörande straffen när vi besegrade USA i semifinalen i Turin-OS.
Nämn en människa och en pryl som du skulle ta med till en öde ö?
– Jag hade tagit med min sambo. Prylen hade antingen blivit en hockeyklubba eller tandborste. Hockeyklubban kan man alltid ha roligt med, även på en öde ö. Men eftersom min mamma är tandläkare så skulle hon bli glad om tandborsten följde med.
Del